torsdag 2 juni 2016

Det finns inga silvermedaljer i krig

Alla är så förskräckta över IS/Daesh och deras terror. Men kan de egentligen vinna kriget mot väst och upprätta ett kalifat?

Nej är det lätta svaret. Varför, undrar du?

För att vinna ett krig måste man ha något som ger en fördelar mot motståndaren. Det första är ekonomiska resurser. Eftersom EU är världens största ekonomi, så kan vi konstatera att det kan inte Daesh matcha.

Det andra är teknologiska resurser/teknologiskt övertag. Hur mycket kvalificerad krigsmateriel tillverkas i de områden som Daesh behärskar? Ni ser, det blir inte mycket kvar av dessa resurser.

Det tredje är tillverkningskapacitet för krigsmateriel. Det är tätt kopplat med teknologiska resurser, vilket medför att man kan inte tillverka något i mängder som räknas.

Det fjärde är underrättelseresurser, vilket säkerligen Daesh inte kan matcha. Det räcker med att se hur korkat deras supporters beter sig för att se att de är inte så begåvade.


Det femte är strategisk, operativ och taktisk samordning. Vilket Daesh saknar till stor del. Det är enmans- eller fåmansshower utan någon större koordinering eller ledning. Vilket då inte skulle fungera mot en kvalificerad motståndare.

Jag har redan tidigare skrivit lite om att det är obegåvat för islamisterna att föra inbördeskrig inom Västeuropa. Läs den gärna och begrunda siffrorna.

Någon i Sverigedemokraterna verkar förstå matematik på plus och minussidan, så deras slutsats att militär kan behöva användas mot lokala "insurgenter" är inte helt fel.

OM nu Daesh/IS tror att de kan vinna ett krig mot väst, så får de gärna försöka. 100 döda är tragiskt, 100.000 döda är statistik. Vad jag vill säga med det är att 100 döda i ett terrordåd är så klart tragiskt för individen som blir offer, och deras familjer, men det är ingen ohanterlig förlust.

Att vi inte skulle ha några problem att döda 100.000 Daesh/IS anhängare om vi ville är inte märkvärdigt alls. Vi skulle till och med kunna bestämma att Daesh inte ska åtnjuta det rättsskydd som krigets lagar medger kombattanter, då Daesh bevisat gång efter annan att de inte respekterar krigets lagar. Den stora frågan är, när är vi villiga att agera på det viset. Svaret är också ganska självklart. Min bedömning är att när följande länder drabbas av större terrorattentat, då sätter det igång.

1. Frankrike (är nog redan villigt, men saknar stöd från andra stora EU-länder)
2. Storbritannien
3. Tyskland
4. Italien
5. Något nordiskt land (Sverige, Danmark, Finland)

De nyare EU-länderna i Central- och Östeuropa har nog lägre trösklar för att tycka att våld är okej mot Daesh, så där kommer stödet att komma ganska självklart.

Så nu väntar vi bara på ett par terrordåd till, sen så sätter det igång. Det kommer inte att finnas en enda politiker som vill bli återvald som sätter sig på tvären mot ett utrotande av Daesh.

Och vad gäller deras supporters i Sverige, så även om Afghanistan inte tar emot sina medborgare, så kommer nog folk att återbördas ändå. Om vi lastar en C-17 med afghaner och släpper av dem på Kabuls flygplats, vad kan Afghanistan göra åt det då? Ingenting, som jag ser det. Likadant lär det blir för andra länder som skickar flyktingar till EU.

Så, kära Daesh, det finns inga silvermedaljer i ert krig mot Väst. Det finns bara en död att möta.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar