måndag 11 april 2016

Mat i matiken

Som alla vet, så har ju alla människor olika sätt att relatera till saker och ting. Vissa kulturarbetare arbetar tydligen i valörer av pizza och Netflix-abonnemang. Andra påtalar högt och tydligt att det som bara kostar några pizzor är lönsamt i längden. Om ni vill läsa en rolig sågning av just dylika kulturarbetare, så hänvisar jag gärna till bloggrannen IOTAKT. Som vanligt är texten sylvass och riktad mot sagda kulturarbetares öppna och artärblödande hjärtan.

Det intressanta är att just dessa kulturarbetare betalas antingen av direkta skatter som går till kulturen och indirekta skatter som licensavgifter. Så vi kan nog kalla dessa kulturarbetare för skattepengadiare utan omsvep. Dessutom brukar dessa kändisar "kräva" att vi är solidariska med både ditten och datten, oavsett på hur lösa grunder solidariteten står sig.

Så då har vi Henrik Schyffert som kräver öppna hjärtan, för att det är ju så billigt. Och därför ska vi inte bråka om lite skatt.

Svensken betalar ungefär 32% i löneskatt. Schyffert väljer att skatteplanera maximalt, så att han klarar sig med 20% i skatt. Så redan idag så är svensken 50% mer solidarisk än den bröstande Schyffert. För övrigt så om Schyffert hade valt att vara lika solidarisk som den löneslavande svensken, så hade hans skatt kunnat bekosta sju stycken sjuksköterskor. Och med tanke på att han delvis lever på skattepengar, så hade det väl varit både solidariskt och riktigt.

En annan av dessa världsförbättrare är Alexandra Pascalidou, vars senaste öppna hjärtan projekt inbegriper romer som tigger i Sverige. Sen att dessa romer är i regel bulgariska och rumänska medborgare och faktiskt befinner sig i Sverige i strid med gällande EU-bestämmelser är förstås oviktigt för Alexandra. Jag kan dock konstatera att Alexandra själv är så solidarisk att hon precis som Schyffert skatteplanerar maximalt för att minimera sin egen solidaritet till under normalsvenskens nivå.

Visst, båda kändisarna försvarar sig säkert med att det är lagligt att skatteplanera genom företag, därom har jag inget att gnälla om. Men att samtidigt ha det dåliga omdömet att tycka att lönearbetare som inte kan skatteplanera ska vara ännu mer solidariskt ger en bismak i munnen som påminner om spyor.

Utöver det så brukar dessa godhetsapostlar hävda att vi tjänar på att öppna våra hjärtan. Men som ni vet, så är det tyvärr inte sant.

Vår finansminister som hävdar att svensk ekonomi går som en Tesla har ju varit tvungen att krypa till korset när det gäller vad denna godhet kostar. Och nej, dessa invandrare är inte högutbildade och blivande raketforskare som skapar nya industrier i Sverige. De är en kostnad hela vägen till graven.

Man ska inte prata mat i matiken, för då blir det som att prata i nattmössan.

Dvs. svammel utan förankring i verkligheten.

Så kära kulturarbetare, upp till bevis genom att FÖRST vara lika solidariska som medel-Svensson. Sen ska ni bevisa att det är faktiskt en investering vi håller på med, inte att vi raserar allt som påminner om välfärd som ska nyttjas av skattebetalarna och deras familjer vid behov. Och våra pensionärer som byggde välfärdsstaten.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar