lördag 12 mars 2016

Stockholmsvillans logik

Det är sällan som jag saknar den sista slutsatsen hos bloggrannen Cornucopia när det gäller hans artiklar. Då jag tillhör en av vinnarna i Stor-Stockholms villarace, så kan jag nog komplettera inlägget om Stockholmsvillornas prisökningar.

För det första har vi de kommande amorteringskraven, för det andra så har bankernas utlåningsvilja minskat på grund av just politiska hot som eventuella minskningar av ränteavdrag i deklarationen osv.

Så det betyder att de som har höga lån idag har spekulerat såtillvida att de måste minst få tillbaks såpass mycket vid försäljning att de kan lösa sina gamla lån. Det medför att desperata människor (skilsmässa, separation) godtar acceptpris för att göra en exit, även om det skulle radera förtjänsterna från tidigare bostadskarriär. De mindre desperata kan avvakta såpass att de får tillgång till minst topplånedelen till det nya tilltänkta objektet. Eller ännu hellre, så att de klara av att betala 50% av bostadens köpeskilling direkt och slipper därmed amorteringskrav.

Varför stiger då priserna kring Stockholms kranskommuner så kraftigt då? Jo, det är helt enkelt så att för att få den "utdelning" som till exempel en lägenhetsinnehavare räknar med i form av större boende (familjebildning), så finns det inte tillräckligt mycket vinster att hämta längre i bostadskarriären så att det räcker till en villa i Bromma eller Älvsjö, eller för den delen Täby. Så då tittar man på lite "billigare" kommuner, där man får mer kvadratmeter för pengarna helt enkelt.

En annan styrande faktor är kollektivtrafiken, då trängselskattandet av Essingeleden gör att alla som inte har förmånsbil börjar faktiskt att fundera på att åka kollektivt. Järfälla till exempel har utmärkta kommunikationer med pendeltåg in till Stockholm, det tar bara cirka 19 minuter till centralen. Med direktbuss så kommer man till Kista på 20 minuter, även i rusningstrafik. Och så kommer Barkarby att få tunnelbana. Så det är nog sådana kalkyler som bostadskarriäristerna gör idag för att få pang för pengarna.

Så ser det ut idag i många kranskommuner, att de växer, eftersom pyramidens topp kommer alltid att vara smal och om man vill uppgradera sitt boende, så måste man söka sig utanför Stockholms kommun. Jag misstänker att om ett år så kommer grafen att innehålla vinnarkommuner som Upplands-Bro, Vallentuna, Salem och Sigtuna.

Visst har Cornu rätt i att det är en bubbla. Men den kommer inte att spricka plötsligt, utan det är snarare så att vissa kommer att sitta kvar inne i Stockholm, utan köpare till sina dyra Södermalmslägenheter när de vill bli sambos/gifta och skaffa sig villa. Deras alternativ kommer att bli andrahandsuthyrning eller uthyrning till företag, eller sitta fast i lägenheterna.

För att bubblan ska spricka, så krävs det nog radikala räntehöjningar. Dessa kommer inte att komma, så länge som inte ekonomin blir avsevärt mycket bättre. Med tanke på flyktingkrisen, Putins krig i öst, Daesh i Syrien, möjligt framtida politiskt kaos i USA, Brexit och andra EU-exitar, så ser jag svårligen att vi skulle komma fram till en strålande ekonomisk framtid.

För till slut så handlar köpbeslut om hur mycket man har i plånboken, hur mycket man får låna och vilka krav man har som minimum.

Behöver man en kombi med massor av plats och kan byta in en BMW 1-serie, så kan det sluta med att man köper en Skoda Superb kombi och inte en BMW 520d, eftersom behovet av kombin är större än tillgångarna och kreditvärdet vid köpetillfället.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar