Siewert Öholm förnekar sig inte när det gäller att kritisera Göran Hägglund.
Tyvärr verkar Siewert tro att lösningen för Kristdemokraterna är mera kristendom. Vilket i ett sekulärt land som Sverige är ett bra sätt att säkerställa sin exit från Riksdagen. Om nu Siewert inte ska omvandla KD till ett muslimskt parti. Då kan man säkerligen få kanske 200.000-300.000 väljare.
Men åter till Siewerts kritik, som enligt mig är helt obefogad.
Ska vi ta det här med värdefrågorna på en gång. Livets okränkbarhet. Det är det gamla abortspöket som Siewert drar fram i ljuset. Det är ett mycket bra sätt att skrämma bort kanske 70-80% av alla kvinnliga väljare. Kanske också 20-30% av alla män. Siewert försöker sannolikt påskina att livet börjar i befruktningsögonblicket. Om jag lägger ägg i en petrieskål och häller i lite spermier, kan vi då säga att det är ett antal okränkbara liv som har påbörjats. Självklart finns det en svår balansgång idag mellan medicinens möjligheter att rädda prenatala barn och den sista tidpunkt, där det är lagligt att abortera. Det vore en mer sund debatt, när man ska tillåta abort i ett sent skede, men det är inte samma sak som att aborter är dåliga eller borde förbjudas. Rätten att besluta om moderskap ligger trots allt hos kvinnan, det är helt odiskutabelt med tanke på vad ett moderskap innebär.
Samvetsfriheten är en liten påbyggnad till ovanstående. Men den strider mot en ännu viktigare princip. Nämligen den om konsekvensetik. Om jag känner att min tro inte tillåter mig att göra aborter, så ska jag kanske inte arbeta med den typen av uppgifter. Men framförallt, så kan man inte välja och vraka när det gäller vilka arbetsuppgifter jag ska göra. Tänk om den vite medelålders rökdykaren säger att han inte vill riskera sitt kristna liv för en muslim, för att hans religion/sekt inte tycker att muslimer ska finnas. Ja, ni ser problemet med en personlig samvetsfrihet, den blir godtycklig, när det gäller tjänster som samhället ska utföra på neutral basis.
Familjens absoluta auktoritet, vad betyder det? Ett befästande av patriarkatet? Eller att det är alltid familjen som har någon form av utslagsröst vad gäller samhället? Med tanke på att det också finns dysfunktionella familjer, så skulle jag vilja påstå att familjen inte har absolut auktoritet på något sätt. Vi har många lagar som kraftigt begränsar familjer, vilket kanske är tur för framförallt barn.
Hägglund var dessutom klok nog att tona ner kristendomen inom KD som politisk ideologi. Jag vill snarare påstå att Hägglund faktiskt förstod ideologins innersta väsen, dvs. den gyllene regeln. Du skall behandla andra som du själv vill bli behandlad. Siewerts vurm för religionen för att det är "inne" är mycket märklig för mig. För den religion som är "inne" idag är en konkurrent till kristendomen, som Siewert brinner så varmt för. Partier som har gjort anspråk på de stora livsfrågorna hittar vi bland nationalsocialisterna, fascisterna, kommunisterna och i det muslimska brödraskapet. Det är sannolikt inte sådana historiska exempel på partier för livsfrågesvar som är valvinnare i Sverige.
För att vara riktigt ärlig, ett parti som svensken röstar på ska vara relativt sekulärt, humanistiskt, demokratiskt och transparent. Dessutom så bör man ha en ganska neutral inställning till religiösa värdefrågor, utan överlämnar dessa frågor till civilsamhället. Men självklart med en begränsning av religionen, så att man håller sig inom Svea Rikes Lagar.
Vad vill Siewert egentligen med sitt inlägg? Min bedömning är att Siewert försöker kratta i manegen för de framtida partiledare som han hoppas kommer att inrikta partiet i en lite mer kristen riktning.
Mitt råd till Kristdemokraterna är följande.
För det första, välj en riksdagspolitiker som partiordförande. Löfvens exempel skrämmer.
För det andra, välj en person med en humanistisk, sekulär framtoning. Privat religiositet är inget problem, men kanske kopplingar till Livets Ord eller Opus Dei.
För det tredje, välj en person som kan delegera. Det är ingen mening att ha en partiledare som jobbar ihjäl sig.
Delat ledarskap betyder delat ansvar, vilket ofta leder till inget ansvar. Det ska vara en tydlig partiordförande och en vice ordförande. Punkt. En självklar ledarskapsprincip. Det räcker med att titta på katastrofen inom MP när det gäller ledarskap, eller snarare icke-ledarskap.
För övrigt kan jag avslöja att Statsmannen är medlem i KD. Och ateist. Och humanist. Men inte självuppoffrande till en nivå som gränsar till dumhet, vilket många politiker verkar vara.
Jag vet vem som är min favorit, och hon är inte uppräknad av Siewert Öholm. Kanske för bristande kristen framtoning, kan jag gissa?
Jag vill lika lite som muslimska talibaner se kristna talibaner i någon form av politisk ledning i Sverige. Det sekulära samhället har tjänat Sverige väl och kommer att fortsätta att göra så.
Tyvärr verkar Siewert tro att lösningen för Kristdemokraterna är mera kristendom. Vilket i ett sekulärt land som Sverige är ett bra sätt att säkerställa sin exit från Riksdagen. Om nu Siewert inte ska omvandla KD till ett muslimskt parti. Då kan man säkerligen få kanske 200.000-300.000 väljare.
Men åter till Siewerts kritik, som enligt mig är helt obefogad.
Ska vi ta det här med värdefrågorna på en gång. Livets okränkbarhet. Det är det gamla abortspöket som Siewert drar fram i ljuset. Det är ett mycket bra sätt att skrämma bort kanske 70-80% av alla kvinnliga väljare. Kanske också 20-30% av alla män. Siewert försöker sannolikt påskina att livet börjar i befruktningsögonblicket. Om jag lägger ägg i en petrieskål och häller i lite spermier, kan vi då säga att det är ett antal okränkbara liv som har påbörjats. Självklart finns det en svår balansgång idag mellan medicinens möjligheter att rädda prenatala barn och den sista tidpunkt, där det är lagligt att abortera. Det vore en mer sund debatt, när man ska tillåta abort i ett sent skede, men det är inte samma sak som att aborter är dåliga eller borde förbjudas. Rätten att besluta om moderskap ligger trots allt hos kvinnan, det är helt odiskutabelt med tanke på vad ett moderskap innebär.
Samvetsfriheten är en liten påbyggnad till ovanstående. Men den strider mot en ännu viktigare princip. Nämligen den om konsekvensetik. Om jag känner att min tro inte tillåter mig att göra aborter, så ska jag kanske inte arbeta med den typen av uppgifter. Men framförallt, så kan man inte välja och vraka när det gäller vilka arbetsuppgifter jag ska göra. Tänk om den vite medelålders rökdykaren säger att han inte vill riskera sitt kristna liv för en muslim, för att hans religion/sekt inte tycker att muslimer ska finnas. Ja, ni ser problemet med en personlig samvetsfrihet, den blir godtycklig, när det gäller tjänster som samhället ska utföra på neutral basis.
Familjens absoluta auktoritet, vad betyder det? Ett befästande av patriarkatet? Eller att det är alltid familjen som har någon form av utslagsröst vad gäller samhället? Med tanke på att det också finns dysfunktionella familjer, så skulle jag vilja påstå att familjen inte har absolut auktoritet på något sätt. Vi har många lagar som kraftigt begränsar familjer, vilket kanske är tur för framförallt barn.
Hägglund var dessutom klok nog att tona ner kristendomen inom KD som politisk ideologi. Jag vill snarare påstå att Hägglund faktiskt förstod ideologins innersta väsen, dvs. den gyllene regeln. Du skall behandla andra som du själv vill bli behandlad. Siewerts vurm för religionen för att det är "inne" är mycket märklig för mig. För den religion som är "inne" idag är en konkurrent till kristendomen, som Siewert brinner så varmt för. Partier som har gjort anspråk på de stora livsfrågorna hittar vi bland nationalsocialisterna, fascisterna, kommunisterna och i det muslimska brödraskapet. Det är sannolikt inte sådana historiska exempel på partier för livsfrågesvar som är valvinnare i Sverige.
För att vara riktigt ärlig, ett parti som svensken röstar på ska vara relativt sekulärt, humanistiskt, demokratiskt och transparent. Dessutom så bör man ha en ganska neutral inställning till religiösa värdefrågor, utan överlämnar dessa frågor till civilsamhället. Men självklart med en begränsning av religionen, så att man håller sig inom Svea Rikes Lagar.
Vad vill Siewert egentligen med sitt inlägg? Min bedömning är att Siewert försöker kratta i manegen för de framtida partiledare som han hoppas kommer att inrikta partiet i en lite mer kristen riktning.
Mitt råd till Kristdemokraterna är följande.
För det första, välj en riksdagspolitiker som partiordförande. Löfvens exempel skrämmer.
För det andra, välj en person med en humanistisk, sekulär framtoning. Privat religiositet är inget problem, men kanske kopplingar till Livets Ord eller Opus Dei.
För det tredje, välj en person som kan delegera. Det är ingen mening att ha en partiledare som jobbar ihjäl sig.
Delat ledarskap betyder delat ansvar, vilket ofta leder till inget ansvar. Det ska vara en tydlig partiordförande och en vice ordförande. Punkt. En självklar ledarskapsprincip. Det räcker med att titta på katastrofen inom MP när det gäller ledarskap, eller snarare icke-ledarskap.
För övrigt kan jag avslöja att Statsmannen är medlem i KD. Och ateist. Och humanist. Men inte självuppoffrande till en nivå som gränsar till dumhet, vilket många politiker verkar vara.
Jag vet vem som är min favorit, och hon är inte uppräknad av Siewert Öholm. Kanske för bristande kristen framtoning, kan jag gissa?
Jag vill lika lite som muslimska talibaner se kristna talibaner i någon form av politisk ledning i Sverige. Det sekulära samhället har tjänat Sverige väl och kommer att fortsätta att göra så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar