Lyssnade på SR:s EU-debatt från Kulturhuset i Stockholm igår. Det var ganska intressanta inlägg när det gäller flyktingar.
Om vi tar frågan om det som kallas för "nödasyl", så finns det ett antal aspekter på problemet. Framförallt är väl frågan, vilket är Sveriges och vilket är EU:s ansvar.
Om vi tar det principiella först, så att vi inte blandar bort korten i onödan.
EU är en INRE marknad, med gemensamma spelregler för det mesta när det gäller lagstiftning och regler. Eller det finns i alla fall en lägstanivå som alla i den INRE marknaden accepterar. EN del av den inre marknaden är fri rörlighet för arbetskraft. Inget konstigt i det, faktiskt en ganska bra princip inom den inre marknaden. Men implicit så antyder EU-fördragen att det finns en YTTRE marknad, där man inte spelar enligt våra regler. Därför har vi skyddstullar för att skydda våra INRE jobb, så att vi inte blir utkonkurrerade av kineser som kanske inte har samma inställning till vare sig kollektivavtal eller arbetsmiljö.
Alltså är vi överens om att det måste finnas fördelar med att skydda EU och EU:s medborgare från en del osund YTTRE konkurrens.
Som en konsekvens av detta får man inte komma till den INRE marknaden utan att uppfylla ett antal kriterier. Ett av dessa kriterier är att man får ett arbete eller medges studier inom den inre marknaden. En annan är att man kan få flyktingstatus.
De flesta länder inom EU väljer att definiera folk som flyktingar genom att följa FN:s definition av flyktingar, dvs. det som kallas för kvotflyktingar. Sverige tog emot cirka 1.900 kvotflyktingar förra året. Du får själv fundera på hur de övriga cirka 113.000 definierades. Eller så berättar jag helt enkelt för dig att dessa uppfyllde INTE FN:s definition på flyktingar, utan är sådana som lagstiftaren anser att det är synd om, dvs. särskilt ömmande skäl. Med den logiken kan en medborgare i USA söka asyl i Sverige och kräva sjukvård, då vederbörande inte har råd med det i USA och saknar försäkringar. Ja, ni ser den haltande logiken.
Tyvärr anser många svenska politiker att de EU-länder som väljer att STRIKT följa FN:s definition av flyktingar är på något sätt osolidariska i till exempel fallet Syrien. Idag får vem som helst med ett syriskt pass automatiskt PERMANENT uppehållstillstånd i Sverige. Det har hänt att syriska medborgare boende i USA har flyttat till Sverige, uppvisat syriskt pass och fått permanent uppehållstillstånd. Nice, eller hur?
I princip så kan man säga att de EU-parlamentskandidater som säger att EU ska ta STÖRRE ANSVAR för flyktingsituationen för att man ska använda sig av Sveriges milt sagt mycket slappa tolkning av vem som är flykting och inte nöja sig med FN:s tolkning. Jag tror nog att FN har mer rätt än Sverige i denna definitionsfråga.
Men säger vän av humanism. Inbördeskriget i Syrien är ju BLODIGT och det finns oskyldiga offer. Trista nyheter, det finns alltid oskyldiga som dör i krig. Men nu kommer vi till det viktiga. Det var INTE den syriska regimen som startade inbördeskriget. Utan det var diverse rebellrörelser som satt igång, uppmuntrade av den arabiska våren. Tyvärr var inte den syriska regimen riktigt lika villig att ge upp makten, så man valde faktiskt att slåss för det som man uppfattade som sin statsrättsliga rätt att motverka upproret med polisiära och militära medel.
Jag påstår INTE att den syriska regimen är bra. Men rebellalternativet verkar inte heller vara bättre för vare sig demokrati och jämlikhet.
Så då kommer vi till grundfrågan. Vilket är EU:s och Sveriges ANSVAR till att konflikten pågår i Syrien? I princip kan vi nog säga att Sverige är ganska ansvarsbefriat. Däremot finns det EU-länder som aktivt stöttar rebellerna. De har säkerligen ett visst ansvar. Men betyder det att Sverige måste ta ansvar för något som man inte är skyldig till? Inte skulle väl du vilja bli ställd till ansvar för en trafikolycka som du råkade se, men inte medverkat till på något sätt? Nä, tänkte väl det.
Om vi tar den moderna principen "Responsibility to Protect", som har utkristalliserats efter ett antal trista konflikter som Rwanda och diverse dito på Balkan, så kan vi konstatera att visst, det finns kanske en skyldighet att skydda civila. Men frågan är, är det rätt syrier som försöker ta sig till EU? Eller är det några andra? Och så länge som konflikten/kriget pågår, blir det bättre egentligen. Och om vi räknar med att kriget är övergående, varför PERMANENTA uppehållstillstånd? Syrien har cirka 22 miljoner invånare. Om vi antar att hälften vill fly, och EU tar sitt ansvar. Som en av de rikare länderna i vår Pippilångstrumpekonomi, så borde vi alltså kunna bära 10% av EU:s ansvarstagna flyktingkvot. För de fattiga EU-länderna har ju inte direkt något överskott på pengar. Så då skulle Sverige i runda slängar ta emot EN MILJON syrier. Gissa vad som händer med välfärden, boenden och låglönejobben. Kort och gott, klarar vi en miljon flyktingar?
Så vi kan konstatera att vi har inget ANSVAR för konflikten i Syrien som nationalstat. Så då är frågan, har vi ansvar att skydda. Jo, här kan det faktiskt finnas ett ansvar. Libyen och Operation Unified Protector var ett utmärkt exempel på detta. Utfallet blev riktigt tråkigt för libyerna, då den nya regimen inte är mer demokratisk eller jämlik än den föregående, men prejudikatet finns där. Dvs. det är ok att starta ett krig för att skydda civilbefolkningen.
Så då börjar vi inom EU att kriga mot Syrien då?! Klart att vi inte gör. För syrierna har luftvärnssystem som är dimensionerade att möta det israeliska flygvapnet, dvs. ganska kvalificerat luftvärn. Vilket bevisades av det faktum att ett turkiskt flygplan har skjutits ner av syrierna. Plus att vi får inte förglömma att till skillnad från Gadaffi, så har al-Assad en polare som heter Vladimir Putin, någonting. Och Vladimir har ju visat sig inte vara så skraj för just EU.
Så, kära läsare. Vilka krav ska vi ställa på våra politiker? Urholkning av vår gemensamma välfärd över mycket, mycket lång tid, eller faktiskt konstatera att vi skulle kunna använda våra gemensamma stridskrafter för att vinna över al-Assad?
Om vi vill låtsas att vi tar ansvar, så ökar vi flyktingkvoten. OM vi verkligen vill ta ansvar, så borde vi använda oss av militära medel för att kasta ut BÅDE al-Assad och de mindre demokratiska rebellrörelserna. Kanske någon form av FN- eller EU-förvaltning. Skulle misstänka att efter UNMIK:s fadäser i Kosovo, så skulle nog EU-förvaltning vara att föredra.
Fast det är klart, så svåra beslut kräver faktiskt statsmannaskap. Det är enklare att leka den snälle förvaltaren och spä ut våra gemensamma tillgångar ännu mer.
Eller vad tycker du?
Om vi tar frågan om det som kallas för "nödasyl", så finns det ett antal aspekter på problemet. Framförallt är väl frågan, vilket är Sveriges och vilket är EU:s ansvar.
Om vi tar det principiella först, så att vi inte blandar bort korten i onödan.
EU är en INRE marknad, med gemensamma spelregler för det mesta när det gäller lagstiftning och regler. Eller det finns i alla fall en lägstanivå som alla i den INRE marknaden accepterar. EN del av den inre marknaden är fri rörlighet för arbetskraft. Inget konstigt i det, faktiskt en ganska bra princip inom den inre marknaden. Men implicit så antyder EU-fördragen att det finns en YTTRE marknad, där man inte spelar enligt våra regler. Därför har vi skyddstullar för att skydda våra INRE jobb, så att vi inte blir utkonkurrerade av kineser som kanske inte har samma inställning till vare sig kollektivavtal eller arbetsmiljö.
Alltså är vi överens om att det måste finnas fördelar med att skydda EU och EU:s medborgare från en del osund YTTRE konkurrens.
Som en konsekvens av detta får man inte komma till den INRE marknaden utan att uppfylla ett antal kriterier. Ett av dessa kriterier är att man får ett arbete eller medges studier inom den inre marknaden. En annan är att man kan få flyktingstatus.
De flesta länder inom EU väljer att definiera folk som flyktingar genom att följa FN:s definition av flyktingar, dvs. det som kallas för kvotflyktingar. Sverige tog emot cirka 1.900 kvotflyktingar förra året. Du får själv fundera på hur de övriga cirka 113.000 definierades. Eller så berättar jag helt enkelt för dig att dessa uppfyllde INTE FN:s definition på flyktingar, utan är sådana som lagstiftaren anser att det är synd om, dvs. särskilt ömmande skäl. Med den logiken kan en medborgare i USA söka asyl i Sverige och kräva sjukvård, då vederbörande inte har råd med det i USA och saknar försäkringar. Ja, ni ser den haltande logiken.
Tyvärr anser många svenska politiker att de EU-länder som väljer att STRIKT följa FN:s definition av flyktingar är på något sätt osolidariska i till exempel fallet Syrien. Idag får vem som helst med ett syriskt pass automatiskt PERMANENT uppehållstillstånd i Sverige. Det har hänt att syriska medborgare boende i USA har flyttat till Sverige, uppvisat syriskt pass och fått permanent uppehållstillstånd. Nice, eller hur?
I princip så kan man säga att de EU-parlamentskandidater som säger att EU ska ta STÖRRE ANSVAR för flyktingsituationen för att man ska använda sig av Sveriges milt sagt mycket slappa tolkning av vem som är flykting och inte nöja sig med FN:s tolkning. Jag tror nog att FN har mer rätt än Sverige i denna definitionsfråga.
Men säger vän av humanism. Inbördeskriget i Syrien är ju BLODIGT och det finns oskyldiga offer. Trista nyheter, det finns alltid oskyldiga som dör i krig. Men nu kommer vi till det viktiga. Det var INTE den syriska regimen som startade inbördeskriget. Utan det var diverse rebellrörelser som satt igång, uppmuntrade av den arabiska våren. Tyvärr var inte den syriska regimen riktigt lika villig att ge upp makten, så man valde faktiskt att slåss för det som man uppfattade som sin statsrättsliga rätt att motverka upproret med polisiära och militära medel.
Jag påstår INTE att den syriska regimen är bra. Men rebellalternativet verkar inte heller vara bättre för vare sig demokrati och jämlikhet.
Så då kommer vi till grundfrågan. Vilket är EU:s och Sveriges ANSVAR till att konflikten pågår i Syrien? I princip kan vi nog säga att Sverige är ganska ansvarsbefriat. Däremot finns det EU-länder som aktivt stöttar rebellerna. De har säkerligen ett visst ansvar. Men betyder det att Sverige måste ta ansvar för något som man inte är skyldig till? Inte skulle väl du vilja bli ställd till ansvar för en trafikolycka som du råkade se, men inte medverkat till på något sätt? Nä, tänkte väl det.
Om vi tar den moderna principen "Responsibility to Protect", som har utkristalliserats efter ett antal trista konflikter som Rwanda och diverse dito på Balkan, så kan vi konstatera att visst, det finns kanske en skyldighet att skydda civila. Men frågan är, är det rätt syrier som försöker ta sig till EU? Eller är det några andra? Och så länge som konflikten/kriget pågår, blir det bättre egentligen. Och om vi räknar med att kriget är övergående, varför PERMANENTA uppehållstillstånd? Syrien har cirka 22 miljoner invånare. Om vi antar att hälften vill fly, och EU tar sitt ansvar. Som en av de rikare länderna i vår Pippilångstrumpekonomi, så borde vi alltså kunna bära 10% av EU:s ansvarstagna flyktingkvot. För de fattiga EU-länderna har ju inte direkt något överskott på pengar. Så då skulle Sverige i runda slängar ta emot EN MILJON syrier. Gissa vad som händer med välfärden, boenden och låglönejobben. Kort och gott, klarar vi en miljon flyktingar?
Så vi kan konstatera att vi har inget ANSVAR för konflikten i Syrien som nationalstat. Så då är frågan, har vi ansvar att skydda. Jo, här kan det faktiskt finnas ett ansvar. Libyen och Operation Unified Protector var ett utmärkt exempel på detta. Utfallet blev riktigt tråkigt för libyerna, då den nya regimen inte är mer demokratisk eller jämlik än den föregående, men prejudikatet finns där. Dvs. det är ok att starta ett krig för att skydda civilbefolkningen.
Så då börjar vi inom EU att kriga mot Syrien då?! Klart att vi inte gör. För syrierna har luftvärnssystem som är dimensionerade att möta det israeliska flygvapnet, dvs. ganska kvalificerat luftvärn. Vilket bevisades av det faktum att ett turkiskt flygplan har skjutits ner av syrierna. Plus att vi får inte förglömma att till skillnad från Gadaffi, så har al-Assad en polare som heter Vladimir Putin, någonting. Och Vladimir har ju visat sig inte vara så skraj för just EU.
Så, kära läsare. Vilka krav ska vi ställa på våra politiker? Urholkning av vår gemensamma välfärd över mycket, mycket lång tid, eller faktiskt konstatera att vi skulle kunna använda våra gemensamma stridskrafter för att vinna över al-Assad?
Om vi vill låtsas att vi tar ansvar, så ökar vi flyktingkvoten. OM vi verkligen vill ta ansvar, så borde vi använda oss av militära medel för att kasta ut BÅDE al-Assad och de mindre demokratiska rebellrörelserna. Kanske någon form av FN- eller EU-förvaltning. Skulle misstänka att efter UNMIK:s fadäser i Kosovo, så skulle nog EU-förvaltning vara att föredra.
Fast det är klart, så svåra beslut kräver faktiskt statsmannaskap. Det är enklare att leka den snälle förvaltaren och spä ut våra gemensamma tillgångar ännu mer.
Eller vad tycker du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar