Så var det dags att konstatera att regeringen har släppt utredningen om kommunaliseringen av den svenska skolan och dess konsekvenser.
Som brukligt i Sverige har särintressen redan tvärsäkert uttalat sig i bland annat Sveriges Radio om vad som är rätt och vad som är fel med denna utredning. Ganska bra jobbat, särskilt med tanke på att uttalandena kom INNAN rapporten på totalt 773 SIDOR släppts. Jag är imponerad av lärarfackens representanter och deras förmåga att ta in icke-publicerad information.
Men ska vi gå till pudelns kärna då? Varför kommunaliserades skolan från början? En del av historiken finns faktiskt i utredningen. Däremot inte en del av de bakomliggande orsakerna. På 80-talet var svenska statens finanser ärligt talat ganska usla. Man började också se en eventuell framtida EG-anslutning i horisonten. Inklusive anslutning till EMU. Men därtill var statens finanser alldeles för dåliga. Då kom någon listig pers(s)on på att om man kommunaliserade skolan, så skulle ett stort utgiftsområde inom staten "trollas" bort. Att den hamnade på kommunerna syntes inte i räkenskaperna på samma sätt. Istället för kostnader för lärarlöner, lokaler, böcker osv, så blev det bara en skolpeng som kunde justeras kostnadsmässigt efter varje årskull skolelever.
Men tankevurpan i det här blir självklart att kommuner har olika förutsättningar. Det är klart att en kommun som Stockholm har helt andra förutsättningar än Vilhelmina när det gäller både skatteintäkter, stordriftsfördelar och elevunderlag. Så man kan säga att reformen var ganska orättvis i ett resurshänseende.
Ett annat problem som också introducerades var det fria skolvalet och privata skolor. Nu tror ju alla att friskolorna täljer guld varje dag. Men det är nog mer troligt att det är kommunen som gör det. Friskolorna har ju inte byggt egna skollokaler, utan hyr i regel av kommunen, som kan sätta vilka hyrespriser som helst. Så kommunen tar tillbaks en hel del av skolpengen genom "marknadsmässiga" hyror på skollokaler. Är det någon som blir förvånad om det är avsevärt mer än självkostnadspris?
Friskolorna har på grund av just brist på pengar blivit tvungna att bli ganska kreativa för att klara av undervisningen. Och här kommer vi nog till det som är spiken i kistan. På 70-90-talet fanns det något som hette OBS-klasser. Dessa var till för elever med diverse särskilda behov. Men det skapade en viss arbetsro i de vanliga klasserna. Idag har man av politiska/ideologiska/ekonomiska skäl lanserat något som man kallar för inkluderingstanken. Det säger sig själv att om man blandar elever med vissa behov av särskilt stöd i en vanlig klass, så kan det bli ganska kaosartat för alla elever. En pappa som ville bevisa hur stökigt det kan vara på en lektion fick sitt barn att spela in eländet. Svaret på detta blev hot om anmälan för åtal osv.
Lärarfacken gnäller om låga löner. Är det någon som tror att kaoset MINSKAR bara för att lärarna får några tusenlappar mer i månadslön? Klart att det inte blir så. Eller spelar det någon roll för lärarna vad som står på lönebeskedet som arbetsgivare? klart att det inte gör. Facken gör antagligen rätt som talar för sina medlemmar, men de är oerhört ohederliga i sin argumentation.
Hur kan då skolan bli bättre?
EN huvudman med ett uttalat ansvar leder sannolikt till en mer jämlik skola. Däremot inte sagt att man inte skulle kunna få ha privata tillhandahållare av utbildning, men då UTAN vinstkrav.
TVÅ viktiga saker måste hända för lärarna. Det akademiska inslaget måste öka. Därför måste lärare i akademiska bristämnen som matematik, kemi, fysik osv måste få högre löner än de lärare som det finns mer tillgång på. Om inte annat, så kanske kan det motivera lärare att specialisera sig inom bristområden. Som andra åtgärd måste lärarnas administration minskas. Ge dem sommarlovet åter också, som bonus/motivator.
TRE saker måste ske centralt. Synen på skolan som en tillhandahållare av utbildning för självförverkligande måste försvinna. Vi har inte råd att utbilda till sådant som inte ger jobb. Skolan måste vara auktoriteter på lärande av kunskap, inte något annat. Sist men inte minst, skolpengen ska BARA få gå till de utgifter som skolan har för lärare och läromedel. Lokaler för utbildning måste helt enkelt läggas på en neutral utgiftspost som inte påverkar skolans medel för utbildning.
Sist, men inte minst så måste man ha disciplin i skolan. Det duger inte att diverse bokstavskombinationer i sina rop på hjälp saboterar för övriga barn. Barn med särskilda behov MÅSTE få gå i skolan på deras villkor. Dessutom finns det en osund statusjakt i skolan som fortfarande inbegriper kläder, skor, idrottsprylar, iPhones, iPads och andra kapitalvaror. Inför skoluniform och absolut förbud för mobiler på lektionerna. Mobbare måste sanktioneras OMEDELBART. Slut med daltande och annat pjosk. I värsta fall får man väl flytta mobbare till särskilda SKOLOR för barn med den typen av problem. Helst med stöd av BUP för eventuella diagnoser.
Som brukligt i Sverige har särintressen redan tvärsäkert uttalat sig i bland annat Sveriges Radio om vad som är rätt och vad som är fel med denna utredning. Ganska bra jobbat, särskilt med tanke på att uttalandena kom INNAN rapporten på totalt 773 SIDOR släppts. Jag är imponerad av lärarfackens representanter och deras förmåga att ta in icke-publicerad information.
Men ska vi gå till pudelns kärna då? Varför kommunaliserades skolan från början? En del av historiken finns faktiskt i utredningen. Däremot inte en del av de bakomliggande orsakerna. På 80-talet var svenska statens finanser ärligt talat ganska usla. Man började också se en eventuell framtida EG-anslutning i horisonten. Inklusive anslutning till EMU. Men därtill var statens finanser alldeles för dåliga. Då kom någon listig pers(s)on på att om man kommunaliserade skolan, så skulle ett stort utgiftsområde inom staten "trollas" bort. Att den hamnade på kommunerna syntes inte i räkenskaperna på samma sätt. Istället för kostnader för lärarlöner, lokaler, böcker osv, så blev det bara en skolpeng som kunde justeras kostnadsmässigt efter varje årskull skolelever.
Men tankevurpan i det här blir självklart att kommuner har olika förutsättningar. Det är klart att en kommun som Stockholm har helt andra förutsättningar än Vilhelmina när det gäller både skatteintäkter, stordriftsfördelar och elevunderlag. Så man kan säga att reformen var ganska orättvis i ett resurshänseende.
Ett annat problem som också introducerades var det fria skolvalet och privata skolor. Nu tror ju alla att friskolorna täljer guld varje dag. Men det är nog mer troligt att det är kommunen som gör det. Friskolorna har ju inte byggt egna skollokaler, utan hyr i regel av kommunen, som kan sätta vilka hyrespriser som helst. Så kommunen tar tillbaks en hel del av skolpengen genom "marknadsmässiga" hyror på skollokaler. Är det någon som blir förvånad om det är avsevärt mer än självkostnadspris?
Friskolorna har på grund av just brist på pengar blivit tvungna att bli ganska kreativa för att klara av undervisningen. Och här kommer vi nog till det som är spiken i kistan. På 70-90-talet fanns det något som hette OBS-klasser. Dessa var till för elever med diverse särskilda behov. Men det skapade en viss arbetsro i de vanliga klasserna. Idag har man av politiska/ideologiska/ekonomiska skäl lanserat något som man kallar för inkluderingstanken. Det säger sig själv att om man blandar elever med vissa behov av särskilt stöd i en vanlig klass, så kan det bli ganska kaosartat för alla elever. En pappa som ville bevisa hur stökigt det kan vara på en lektion fick sitt barn att spela in eländet. Svaret på detta blev hot om anmälan för åtal osv.
Lärarfacken gnäller om låga löner. Är det någon som tror att kaoset MINSKAR bara för att lärarna får några tusenlappar mer i månadslön? Klart att det inte blir så. Eller spelar det någon roll för lärarna vad som står på lönebeskedet som arbetsgivare? klart att det inte gör. Facken gör antagligen rätt som talar för sina medlemmar, men de är oerhört ohederliga i sin argumentation.
Hur kan då skolan bli bättre?
EN huvudman med ett uttalat ansvar leder sannolikt till en mer jämlik skola. Däremot inte sagt att man inte skulle kunna få ha privata tillhandahållare av utbildning, men då UTAN vinstkrav.
TVÅ viktiga saker måste hända för lärarna. Det akademiska inslaget måste öka. Därför måste lärare i akademiska bristämnen som matematik, kemi, fysik osv måste få högre löner än de lärare som det finns mer tillgång på. Om inte annat, så kanske kan det motivera lärare att specialisera sig inom bristområden. Som andra åtgärd måste lärarnas administration minskas. Ge dem sommarlovet åter också, som bonus/motivator.
TRE saker måste ske centralt. Synen på skolan som en tillhandahållare av utbildning för självförverkligande måste försvinna. Vi har inte råd att utbilda till sådant som inte ger jobb. Skolan måste vara auktoriteter på lärande av kunskap, inte något annat. Sist men inte minst, skolpengen ska BARA få gå till de utgifter som skolan har för lärare och läromedel. Lokaler för utbildning måste helt enkelt läggas på en neutral utgiftspost som inte påverkar skolans medel för utbildning.
Sist, men inte minst så måste man ha disciplin i skolan. Det duger inte att diverse bokstavskombinationer i sina rop på hjälp saboterar för övriga barn. Barn med särskilda behov MÅSTE få gå i skolan på deras villkor. Dessutom finns det en osund statusjakt i skolan som fortfarande inbegriper kläder, skor, idrottsprylar, iPhones, iPads och andra kapitalvaror. Inför skoluniform och absolut förbud för mobiler på lektionerna. Mobbare måste sanktioneras OMEDELBART. Slut med daltande och annat pjosk. I värsta fall får man väl flytta mobbare till särskilda SKOLOR för barn med den typen av problem. Helst med stöd av BUP för eventuella diagnoser.
jag håller på dig, fenomenet med kommunala internhyror är ett oskick närmast att jämföra med elbolagens nätavgifter som höjs allt eftersom intäkterna från elförsäljningen sjunker
SvaraRadera