Nu börjar kråkorna kraxa utifrån resultatet av det danska valet. Ett exempel är SvD som listar utmaningar för den nya danska regeringen. Man kan säga att det intressantaste är kommentarerna om Danmarks utlänningspolitik. Två av de blivande koalitionspartnerna har varit motståndare till dagens politik. Däremot har de danska Socialdemokraterna lovat att bibehålla dagens system. Så det blir en intressant nöt att knäcka för den blivande statsministern.
Det roligaste av allt är att svenska kommentatorer verkar förutsätta att danskarna vill ha ett system som är likt det svenska. Dvs. i praktiken fri invandring på mycket lösa asylgrunder. Eller ensamkommande "barn" som efter PUT helt plötsligt "hittar" sin förlorade familj och vill återförenas med dem i Sverige. Den här typen av historier är det bara svenska myndigheter som går på. I våra nordiska grannländer inklusive Danmark är det inte lika slappt. Därmed har inte Danmark heller lika omfattande problem i typiska "invandrarområden" som vi har i Sverige. Behöver jag nämna Fittja, Alby, Rosengården, Hisingen och Gottsunda som exempel? Självklart kommer danska väljare att avstå från svenska modeller för asyl och invandring. Allt annat vore katastrofalt för den bräckliga danska ekonomin.
Mona Sahlin hade också roliga visdomsord att säga på Studio Ett idag. Som humor i klass med Public Service så var det lysande underhållning, men som politisk analys relativt förkastligt. Så låt oss analysera vad Mona sa egentligen.
Helle fick sitt parti med sig, det fick inte Mona. Kul påstående om de vore likvärdiga som partiledare. Dock så har Mona fifflat och rufflat såpass mycket att hon inte hade förtroende hos vare sig väljarkåren eller tillräckligt måga socialdemokrater för att sitta säkert vid en förlust. Därför fick Mona gå helt enkelt. Inkompetens belönas inte av vare sig partikamrater eller väljare.
Mona påstår sig ha varit kontroversiell. Jag undrar verkligen vilka radikala idéer som hon har lanserat under sin politiska karriär. Det känns snarare som mer av samma, dvs. en (s)-märkt bidragspolitik av samma snitt som alltid. Väljarna genomskådade självfallet detta och valde Alliansen istället.
Enligt Mona så blev Helle vald trots att hon var kvinna, men Mona blev vald för att hon var kvinna. Ja, här har hon helt rätt. Valet av Mona var baserat på att hon var den enda kvinnan som var obegåvad nog att tacka ja. De andra sa nej för att slippa bära hundhuvudet för ytterligare en valförlust, eftersom socialdemokraterna saknade realistiska politiska alternativ till Alliansen.
Mona påstår också att i Sverige så har debatten om jämställdhet varit mycket mer omfattande och att feminismen upplevs som ett hot av många manliga väljare. Här har hon helt rätt. Självklart upplevs feminismen som ett hot när man börjar särbehandla kvinnor på ett sätt som är helt horribelt. Det räcker med att kvinnor får lägre straff om de begår brott, de får bli inkvoterade etc. Om dessa så kallade feministiska dumheter kan man läsa hur mycket som helst på andra bloggar. Självklart upplever väljare det som hotfullt att man aktivt vill införa särlagstiftning som otvivelaktigt undanröjer könens likhet inför lagen. Danskarna kanske inte önskar en dylik svensk utveckling heller?
Mona påstår också att de värderingsfrågor som hon har drivit har varit kontroversiella. Till exempel frågorna om homosexuella, föräldraledighet och kampen mot rasismen.
Om vi tar homosexuella till att börja med. För de flesta svenskar är det en ickefråga, dvs. vi bryr oss inte om homosexuella mer än någon annan sexuell preferens. Självklart reagerar dock allmänheten när vissa kulturintellektuella försöker synliggöra HBT-frågor i offentligheten. Eftersom de flesta svenskar anser att sexualiteten är en privatsak, så kan det te sig märkvärdigt när vissa inriktningar försöker påvisa strukturellt förtryck i det offentliga rummet. Inte har väl Sveriges heterosexuella läder och lackfetischister gått ut till Kungsträdgården och protesterat för sin rättighet att manifestera sin sexualitet offentligt. Eller Svenska Missionärsställningsförbundet?
Vad gäller Monas syn på delad föräldraledighet, så var nog den frågan avgjord av väljarna på förhand. Dvs. väljarna vill själv bestämma hur föräldraledighet ska fördelas utan politiska pekpinnar. Varför ska vi påtvingas ett ledighetsmönster som i slutändan försämrar familjers ekonomier och dessutom minskar våra fria valmöjligheter?
Till sist har vi kampen mot rasismen. Vilken rasism till att börja med? Svenskarna har varit vana med invandring sedan 60-talet, så det är ingen nyhet. Det som är nyheten är att invandrare som kom på 60- och 70-talet kom till jobb. De hade relevant utbildning och kunde integreras i det svenska samhället på ett relativt enkelt sätt. Det som socialdemokrater kallar rasism idag är att det finns kritik mot dagens invandring, som i praktiken är helt fri. Asylskäl som är så orimliga att det är helt otroligt att någon intelligent statstjänsteman kan gå på dem. Ingen ålderskontroll av "barn" etc. Men det är klart, eftersom socialdemokraternas folkhem lyckades avskaffa proletariatet till förmån för en relativt bred och stor medelklass, så måste man väl importera ny valboskap.
Jag tror att vi svenskar har en mycket hög tolerans för alla invandrare som arbetar, delar våra demokratiska och humanistiska värderingar och ser könen som jämställda. Däremot så måste man förstå att när medeltida hedersideologier som är kvinnoförtryckande lanseras som seriösa alternativ till den svenska modellen så drar vi nog öronen åt oss.
Men Mona, det är inte RASISM, det är HUMANISM att vara mot vissa ideologier.
Jag kan bara gratulera att Danmark, en av världens riktigt bra demokratier har genomfört ännu ett lyckat val. Själv är jag inte socialdemokrat, men jag kan förstå hur danskarna tänkte.
Det roligaste av allt är att svenska kommentatorer verkar förutsätta att danskarna vill ha ett system som är likt det svenska. Dvs. i praktiken fri invandring på mycket lösa asylgrunder. Eller ensamkommande "barn" som efter PUT helt plötsligt "hittar" sin förlorade familj och vill återförenas med dem i Sverige. Den här typen av historier är det bara svenska myndigheter som går på. I våra nordiska grannländer inklusive Danmark är det inte lika slappt. Därmed har inte Danmark heller lika omfattande problem i typiska "invandrarområden" som vi har i Sverige. Behöver jag nämna Fittja, Alby, Rosengården, Hisingen och Gottsunda som exempel? Självklart kommer danska väljare att avstå från svenska modeller för asyl och invandring. Allt annat vore katastrofalt för den bräckliga danska ekonomin.
Mona Sahlin hade också roliga visdomsord att säga på Studio Ett idag. Som humor i klass med Public Service så var det lysande underhållning, men som politisk analys relativt förkastligt. Så låt oss analysera vad Mona sa egentligen.
Helle fick sitt parti med sig, det fick inte Mona. Kul påstående om de vore likvärdiga som partiledare. Dock så har Mona fifflat och rufflat såpass mycket att hon inte hade förtroende hos vare sig väljarkåren eller tillräckligt måga socialdemokrater för att sitta säkert vid en förlust. Därför fick Mona gå helt enkelt. Inkompetens belönas inte av vare sig partikamrater eller väljare.
Mona påstår sig ha varit kontroversiell. Jag undrar verkligen vilka radikala idéer som hon har lanserat under sin politiska karriär. Det känns snarare som mer av samma, dvs. en (s)-märkt bidragspolitik av samma snitt som alltid. Väljarna genomskådade självfallet detta och valde Alliansen istället.
Enligt Mona så blev Helle vald trots att hon var kvinna, men Mona blev vald för att hon var kvinna. Ja, här har hon helt rätt. Valet av Mona var baserat på att hon var den enda kvinnan som var obegåvad nog att tacka ja. De andra sa nej för att slippa bära hundhuvudet för ytterligare en valförlust, eftersom socialdemokraterna saknade realistiska politiska alternativ till Alliansen.
Mona påstår också att i Sverige så har debatten om jämställdhet varit mycket mer omfattande och att feminismen upplevs som ett hot av många manliga väljare. Här har hon helt rätt. Självklart upplevs feminismen som ett hot när man börjar särbehandla kvinnor på ett sätt som är helt horribelt. Det räcker med att kvinnor får lägre straff om de begår brott, de får bli inkvoterade etc. Om dessa så kallade feministiska dumheter kan man läsa hur mycket som helst på andra bloggar. Självklart upplever väljare det som hotfullt att man aktivt vill införa särlagstiftning som otvivelaktigt undanröjer könens likhet inför lagen. Danskarna kanske inte önskar en dylik svensk utveckling heller?
Mona påstår också att de värderingsfrågor som hon har drivit har varit kontroversiella. Till exempel frågorna om homosexuella, föräldraledighet och kampen mot rasismen.
Om vi tar homosexuella till att börja med. För de flesta svenskar är det en ickefråga, dvs. vi bryr oss inte om homosexuella mer än någon annan sexuell preferens. Självklart reagerar dock allmänheten när vissa kulturintellektuella försöker synliggöra HBT-frågor i offentligheten. Eftersom de flesta svenskar anser att sexualiteten är en privatsak, så kan det te sig märkvärdigt när vissa inriktningar försöker påvisa strukturellt förtryck i det offentliga rummet. Inte har väl Sveriges heterosexuella läder och lackfetischister gått ut till Kungsträdgården och protesterat för sin rättighet att manifestera sin sexualitet offentligt. Eller Svenska Missionärsställningsförbundet?
Vad gäller Monas syn på delad föräldraledighet, så var nog den frågan avgjord av väljarna på förhand. Dvs. väljarna vill själv bestämma hur föräldraledighet ska fördelas utan politiska pekpinnar. Varför ska vi påtvingas ett ledighetsmönster som i slutändan försämrar familjers ekonomier och dessutom minskar våra fria valmöjligheter?
Till sist har vi kampen mot rasismen. Vilken rasism till att börja med? Svenskarna har varit vana med invandring sedan 60-talet, så det är ingen nyhet. Det som är nyheten är att invandrare som kom på 60- och 70-talet kom till jobb. De hade relevant utbildning och kunde integreras i det svenska samhället på ett relativt enkelt sätt. Det som socialdemokrater kallar rasism idag är att det finns kritik mot dagens invandring, som i praktiken är helt fri. Asylskäl som är så orimliga att det är helt otroligt att någon intelligent statstjänsteman kan gå på dem. Ingen ålderskontroll av "barn" etc. Men det är klart, eftersom socialdemokraternas folkhem lyckades avskaffa proletariatet till förmån för en relativt bred och stor medelklass, så måste man väl importera ny valboskap.
Jag tror att vi svenskar har en mycket hög tolerans för alla invandrare som arbetar, delar våra demokratiska och humanistiska värderingar och ser könen som jämställda. Däremot så måste man förstå att när medeltida hedersideologier som är kvinnoförtryckande lanseras som seriösa alternativ till den svenska modellen så drar vi nog öronen åt oss.
Men Mona, det är inte RASISM, det är HUMANISM att vara mot vissa ideologier.
Jag kan bara gratulera att Danmark, en av världens riktigt bra demokratier har genomfört ännu ett lyckat val. Själv är jag inte socialdemokrat, men jag kan förstå hur danskarna tänkte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar