torsdag 28 oktober 2010

Somalia och dess så kallade frihetskämpar.

Först vill jag be om ursäkt för att jag inte har hunnit med att skriva den sista tiden. Så är det när dygnet har 24 timmar. Men nu är det dags.

Jag tänkte tala om Somalia. I Sverige finns det en stor somalisk diaspora. De har fortfarande omfattande kopplingar till Somalia, vilket har bevisats flera gånger av SÄPO. Som ett resultat av säkerhetspolisens arbete har två i Sverige boende somalier häktats för stämpling till terrorbrott mm. Detaljerna kan vi lämna därhän, men däremot ska vi granska de anklagades advokats inlaga i debatten. För här kommer vi till det intressanta. Advokaten hävdar nämligen att dessa gentlemän är medlemmar i al-Shabaab och bör betraktas som frihetskämpar. Inlagan kan läsas i Aftonbladet. Nu kommer vi till moralfrågorna, som jag vill diskutera.

Advokaten har självklart en skyldighet att tillvarata sina klienters intressen. Dock så ska vi notera att en advokat skall också vara saklig och objektiv i sin framställan. T.ex. så ska man inte kalla ett slag med öppen hand för hård smekning etc. Kort och gott, bara använda sig av fakta.

Sen kommer vi till själva poängen med inlagan. Dessa två gentlemän är naturligtvis frihetskämpar som strider mot en korrupt regering som i största allmänhet beter sig vedervärdigt mot civilbefolkningen. Om detta verkar advokaten ha stora kunskaper. Och uttalar sig väldigt självsäkert om hur det förhåller sig.

Men nu är det faktiskt ett faktum att den Somaliska regeringen är ett resultat av fredsförhandlingar som har stöttats av FN, EU, AU och USA. Självklart så borde en sådan regering betraktas som legitim. Tyvärr så tog inte den regeringen initiativet direkt och tog kontroll över sitt territorium. I praktiken är den somaliska regeringen chefer över ett fåtal byggnader och vägar i Mogadishu. Längre än så sträcker sig inte deras makt. Den stora repressionen av befolkningen sker i områden som kontrolleras av just al-Shabaab och Hizb ul-Islam.

Jag vill ge ett exempel på advokatens definition av frihetskämparna. Självklart från Aftonbladet. Som ni ser så har al-Shabaab anklagat två flickor för att vara spioner och avrättat dem offentligt. Låter som en fin frihetskamp, eller?

Så vad handlar konflikten i Somalia om då? Jo, pengar som vanligt. Somalia är ett land som präglas av tribalism i dess sämsta form. Klanledarna utnyttjar sina klaner för att vinna fördelar gentemot andra klaner. Gamla stamkrig med andra ord, men med tillgång till moderna vapen. Och varför påstår jag att konflikten rör pengar då, och inte något annat? Jo, för att konflikten i sig genererar mycket pengar, genom att den centrala regeringen inte har kontroll på landet. En stor del av smugglingen i regionen går genom hamnen i Kismayo, som kontrolleras av al-Shabaab. Bara för att visa hur mycket pengar det handlar om, så kan jag belysa det genom att de två stora "frihetskämpande" organisationerna borde samarbeta mot den "korrupta" regeringen. Självklart är det en läpparnas bekännelse. Tidigare i år höll det på att bli inbördeskrig mellan al-Shabaab och Hizb ul-Islam om tillgång till "beskattning" av hamnen i Kismayo. al-Shabaab vägrade att lämna kontrollen till Hizb ul-Islam och det blev lite skjutande i Kismayo. Till slut kunde en förlikning uppnås. Men varför då detta krigande internt mellan "frihetskämparna"? Jo, en stor del av smugglingen till östra Afrika går genom Somalia. Det är stora pengar vi talar om. Miljarder US-dollar. Ett exempel är att när den kenyanska regeringen skärpte gränskontrollen mot Somalia, så hotade al-Shabaab direkt med heligt krig mot Kenya. Orsaken står att finna i det faktum att man kan köra bil direkt från Kismayo till Nairobi, som är en av de mer välmående städerna i östra Afrika. Så det var pengarna som styrde igen. Några blev kidnappade på den kenyanska sidan och blev senare frisläppta. Priset är obekant, men några slantar var det säkert.

Sen är det också så att al-Shabaabs och Hizb ul-Islams soldater inte krigar av någon helig övertygelse. Möjligen kan det vara en liten motivator, men det handlar mer om klanlojalitet och möjligheten till en inkomst, som annars inte finns i Somalia. Som exempel kan jag nämna att en soldat i al-Shabaab har en grundlön på ca. 100 USD per månad och kan komma upp till 300 USD beroende på vilka strider och annan verksamhet man deltar i. Ganska mycket pengar i ett land där de flesta får vara glada om de har 30 USD att röra sig med per månad.

Självklart är det småsmulor som soldaterna får i det här smutsiga kriget. De stora ledarna håller sig oftast långt borta från konfliktområdet. De investerar sina pengar i t.ex. Kenya. Och varför inte, vi talar om en handfull ledare som kammar hem tiotals, kanske hundratals miljoner USD per år. Så sett ur det perspektivet så är det pengarna som styr.

Men vill inte alla ha fred i Somalia då? Inte i Afrika. Djiboutierna är inte intresserade av fred, eftersom deras hamn i praktiken är den enda vägen att leverera gods till Etiopien, som är utlåst från havet. Eritrea stöttar aktivt rebellerna i Somalia, eftersom de vill djävlas med Etiopien i största allmänhet. Och det vore synd om somaliska hamnar började fungera och leverera varor till och från Etiopien. Kenya då? Vill de inte ha fred. Tyvärr är svaret nej. För de har sin stora hamn i Mombasa, som skulle få allvarlig konkurrens av både Kismayo och Mogadishu för import och export i östra Afrika. Så tyvärr är det money talks och inte humanitära värden som gäller.

Men advokaten då, har han inte rätt i att den somaliska regeringen använder artilleri mot oskyldiga civila. Nej, det är helt fel. Al-Shabaab och Hizb ul-Islam använder sig av Bakara Market i Mogadishu för att genomföra eldöverfall med granatkastare mot Afrikanska Unionens Mission i Somalia (AMISOM). AU brukar i regel besvara elden med granatkastare. Och vet man hur det ser ut i Bakara Market, så inser man att det finns en hel del möjligheter till collateral damage om man skjuter tillbaks. Och det händer relativt ofta. Men att skylla på den somaliska regeringen är att skylla på fel aktör. AU agerar i enlighet med sina regler för våldsanvändning (ROE).

Vill man verkligen veta mer om konflikten i Somalia och överhuvudtaget afrikanska problem rekommenderar jag att man läser de skrifter som FOI har sammanställt om Afrika. Mycket bra läsning.

Så vad är fel då?

Världssamfundet kör ett klassiskt krig genom ombud. AU sponsras av FN, EU och USA. De som blir lidande är människor i Somalia som har mycket liten möjlighet att påverka sina omständigheter. Det låter ju bra i princip, men fungerar inte. För det kommer alltid nya soldater från klanerna.

Advokater kör med ohederlig argumentation i förhoppningen att de inte blir synade. Men tyvärr, så finns ju Internet idag. Och jag är riktigt snäll mot advokaten, eftersom jag väljer att inte länka till videosidor med stympningar och avrättningar som har genomförts av al-Shabaab. Alternativet är att advokaten är inkompetent och klarar inte av att källforska innan man går ut i Aftonbladet och gör narr av sig själv.

Länder i östra Afrika skiter i Somalierna och vill bara slippa konkurrens i regionen. Dvs. så länge som Somalia är i kaos så är det en konkurrent mindre på banan.

Så vad borde göras då?

Här har EU ett utmärkt tillfälle att ställa upp med EU battle groups. Varför inte? Somaliska rebeller kan genomföra på sin höjd strid i plutons storlek. Avstånden och terrängen ger fördelar till en högteknologisk allians. Det är ett sätt att skapa säkerhet på marken. Och det skulle förvägra inkomster till rebellerna genom att man skulle kunna ta hamnarna i Somalia. Plus att med en no fly zone (NFZ) skulle man hindra påfyllning av pengar, vapen och mujaheddin från den arabiska halvön. Men en maritime exclusion zone (MEZ) skulle också sjöfarten till hamnarna kunna kontrolleras på ett mycket effektivt sätt.

Vad gäller ledarskapet för al-Shabaab och Hizb ul-Islam så tycker jag att lösningen är enkel. De ska betraktas som kombattanter. Och som sådana skulle man kunna verka mot dem med militära medel. Perfekt. Jag tror att al-Shabaab ledaren nummer tre eller fyra i ordningen skulle förstå budskapet och började förhandla om fred med den tillfälliga somaliska regeringen och FN/AU.

Eller för att ställa det i stridsekonomiska termer, det är bättre och humanare att skjuta 10 ledare än att skjuta 10.000 fotsoldater som inte kan påverka händelseförloppet.

Sen kan vi konstatera att det enda som skulle kunna klara av situationen i Somalia är att man införde en förvaltning utifrån med våldsmonopol. Alltså en Kosovolösning, men utan skandalerna som UNMIK stod för.




Så hur skulle en statsman lösa problemet.

För övrigt så är advokatkåren i Sverige mycket bättre än de som figurerar i media. Sakframställan gör på tinget...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar